Jag ligger här hemma hos H. och dricker öl och snaskar på medan tårarna bara rinner. H;s föräldrar är hos några kompisar och älsklingen är på lan.
På tvn är det Kingkong

Jag känner att jag måste skriva av mig litegranna.Jag tror inte att jag har berättat om mikaela någon gång här.
Micka var min bästa vän fram till den 29e november förra året.
Jag har inte pratat med henne sedan dess.
Jag träffade Mikaela första gången när vi var sju år gamla och skulle börja i första klass.
Hon har varit min bästis sedan vi gick i sexan-sjuan någon gång.

Men vad hände den  tjugonionde november tvåtusenåtta?

Vi var ut på krogen och hade asroligt. Hon hade tjatat hela kvällen på att H. skulle komma in. När han väl kom in till stan så bad hon mig att vakta bordet medan hon gick ut och pratade med honom. Till H. sa hon att jag inte ville träffa honom. Varför skulle jag inte vilja träffa min fästman? Jag tänkte inte mer på det utan vi fortsatte ha kul. Senare. långt senare så gick vi till Aveny.  Vi träffade på H. där och hade skojj. När klockan var runt två-tre, jag är inte säker på tiden, så ringde vi efter skjuts. När vi var halvvägs ner dit vi skulle bli upphäntade så frågar Micka om vi inte kan gå till Max och äta. Men eftersom att jag och H. var trött och less + att skjutsen redan var på väg så sa jag att vi inte ville. Hon tjatade på och jag fortsatte med att säga att skjutsen redan var på väg.
Plötsligt så stirrede Mikaela på mig och skrek; "Du blir alltid så jävla kaxig när H***** är med!!"
Jag svarade med att säga; "Jag undrar jag vem som alltid är kaxig jag".

Hon skriker till mig att hon vill ha sina saker tillbaka, Jagg plockade upp hennes grejor ur min väska och gav till henne och fortsatte att gå mot navet där vi skulle bli upphämtade.
"Jag vill ha min klänning också" Sa hon. (Jag har då på mig en klänning som jag lånat av henne)
" Jamen det är klart att du ska ha din klänning tillbaka, men då får du först fixa hit mina kläder som är hemma hos dig" Säger jag.
"Nej dom får du hämta själv, får jag min klänning nu?!" Skriker hon.
Jag fortsätter att säga att hon får den om jag får mina kläder innan.
Hon tar då upp telefonen och säger att hon ska anmäla mig för stöld.Jag säger bara till henne att göra det om hon tycker att det är nödvändigt.

Mikaela knappar på telefonen och börjar prata. "Hej, jag vill anmäla en stöld..."
Jag och H. fortsätter att gå och vi hör inte längre vad hon säger innan hon hinner ifatt oss och säger till henke; " Du vet väl att hon har varit ortogen en gång till va?"  ( Jag har varit otrogen mot H. en gång, men jag berättade det för honom och vi har båda två lagt det bakom oss nu.)
Och sedan så ser hon mig i ögonen och hånler.

Jag får sedan ett sms där det står "Jag hoppas att du är nöjd nu". Ni kan ju gissa vem som stog som avsändare.

Jag saknar henne, det är klart att jag gör. Men efter den kvällen så har hon visat vad hon går för.

Jag började också bli terroriserad i min förrra blogg av hennes kompis V. Jag och V. var också vänner förut men tydligen så duger inte jag.
Om jag färgade mitt hår så kommenterade hon det med att jag gör precis så som mikaela gör. Jag hade ju ingen aning om att hon hade förgat håret. och än mindre samma färg. (Nu vill jag påpeka att mikaela bor i Göteborg så jag ser itne henne så ofta)
V. skrev också att både hon och Mikaela skrattade år mig, att jag var patetisk bara för att jag mådde dåligt överdet där med Micka.

Jag vet inte hur många tårar jag har gråtit. När jag satt i bilen och körde hem från skolan så kunde tårarna bara komma.
Idag så pratade jag och H. och vi pratade om att vi är med varande för mycket. Han sa då att han är rädd att tappa sina kompisar. Jag började helt plötsligt att storgrina.

Jag tänkte på mikaela. Jag saknar henna så jävla mycket, men jag tror inte att jag någonsin kommer att kunna bli kompis med henne igen.

Nu tycker ni att det var väl inte så farligt det där som hände den 29e november.
Jo, för mig var det droppen som fick bägaren att rinna över. Jag har  alltid känt som att bara för att hon inte är lyckligt kör i någon så får inte heller jag vara det. Men jag har kunnat ta det, fram till då. Det var verkligen droppen.

Jag gråter ganska ofta över mikaela. Det är som att den natten var det någonting som dog innom mig.
Jag har ju andra kompisar, men det känns som att nånga försvann med Micka.

Jag vill bara säga att Jag vet inte om jag hade klarat allt dethär om det inte hade varit för H. ovh Frida. Ni två har värkligen ställt upp för mig efter att detdär hände.